Lökkeso tror jag smakar sämst faktiskt.

Det har hänt två saker.

1. Igår stängde de bergnäsbron mellan 0100 - 0500. Mellan dessa tider var jag i princip helt isolerad från Luleå centrum.

Det finns två möjligt tre förklaringar på detta. Jag börjar med de minst troliga.

Igår utförde de något form av reparationsarbete på bron. Detta tog fyra timmar, för att inte skapa problem för trafikflödet gjorde de detta sent på natten (eller tidigt på morgonen. Beror helt på hur man ser det). visst detta är en möjlig orsak men inte spec trolig. Eller? Yeh Right!



Det andra alternativet så som jag ser det är att någon skäms jävligt mycket för att de lyssnar på Cat Stevens och väljer därför att isolera sig själv på bergnäsbron för att kunna ostört lyssna på densamme i fyra timmar. Nog mycket för att hinna med en eller två skivor. Samt att göra omlyssningar på vissa låtar han tyckte hade det där "lilla extra". Han kunde ostört svinga runt höfterna till låtar som Wild world, oh very young. När allt var klart packade han ihop sin freestyle och spatserade med fasta steg hem till sina två katter frank och bobojoung.

Denna förklaring är inte heller speciellt trolig. Men det är den jag gillar bäst.



Och förstås den sista och som jag tror är den sanna teorin på varför de stängde bron mellan 0100 - 0500 den 5 maj 2008.
Detta kan avfärdas som en konspirationsteori. Men bevisen jag nu kommer lägga fram är talande och är ni inte övertygade efter ni läst detta så är du okunnig och saknar intellekt. Skyll inte på mig för att du är trög.

Kl 1900 körde jag med min mazda över bron. Före jag passerat den skiner en orange skyllt upp med texten "Bergnäsbron Stängd mellan 0100 - 0500." Detta fick mig att fundera. Varför skulle de vilja stänga av bron inte bara mellan dessa tider utan överhuvudtaget?

För mitt inre öga såg jag inringa bombhot kravallpoliser och gator fyllda av människor förtvivlade och drivna av panik.

Kl slog 2200. Jag satt men min vän Johan. Vi Hade en ganska het diskution angående örnar och deras negativa inverkan på den växande björnfloran vi har i landet. Ordet Björn användes nästan 20 gånger och Johan var uppenbart trött på att diskutera detta ämne vidare. Jag valde därför att bege mig hem igen. Hem, men på vägen hem kom bron. Samma skylt samma bro även denna gång.

Väl på min parkering slog det mig. Det är förihelvete ett zombiexperiment på gång! Allt finansierat av kommunen! De stänger av bron för att säkra att ingen, INGEN tar sig därifrån medan de skoningslöst smittar oss med X-viruset. (Jag kom själv till att det kallas X-virus) I regi av kommunen skulle det nu skapas en armé av hjärnlösa soldater som först skall ta över Boden därefter Älsbyn hela Jävla fyrkanten!

Ingen går säker. Men mig skulle de inte få. Jag kunde se mig själv triumferande stå med zombieguiden hårt knuten i min vänstra näve och en hemmagjort nunchuck i min högra. Stolt ståendes på en hög av zombielik.

Jag vakade hela den natten. Med igentejpade ventilationshål, dörr- och fönsterkarmar satt jag på golvet. Syrebristen var påtaglig. Detta reulterade indirekt i en lättare hjärnskada samt försening till skolan. Det blev inga zombies den natten. Men jag är övertygad om att viruset inte kommit till effekt än. Tro mig det kommer. Bildbevis nedan! Förvisso ett montage men det är GARANTERAT så det kommer se ut!





Jag kommer föresten inte ihåg vad den andra saken var.... Återkommer med besked.

Yes Im back! Där satt den!

STRUKTUR, DIN JÄVLA SEMIBÖG! Skrek Leif-Åke mig rakt upp i ansiktet samtidigt som han hytte med näven.

Vad har gjort det senaste året? Förutom att jag enligt många har släppt på tyglarna beträffande min vikt. Givetvis är jag en tjokis i en högst medioker mans föklädnad. Men, det är ju inte alls det jag tänkt prata om.

Struktur. Jag är i definitivt behov av STrukTUr. Hur vaknar man på morgonen? Hur lagar man mat och lägger det i en matlåda? Det ser mörkt ut för Micke.. Tyvär, men det är sant. Jag ligger risigt till. Jag skämtar inte. Nu måste Krejer hända.

Aldrig tidigare hade han sett något liknande. Det var verkligen en humidor och den var hans.. bara hans

Guuuuuuuuuuuuuud vad trött jag var idag (läs: några veckor sedan)! Inget gick riktigt som det skulle. Det största antiklimaxet var en mugg som sprack. MEN, jag grät inte någonting. Istället så drack jag vatten andades lugnt, sen satte jag mig ner och funderade.

Jag funderade på att om jag skulle vara tvungen att ha päls någonstans på kroppen så skulle jag ha den efter ryggraden. Så skulle man kunna kamma den som en man. Och på sommarn när man går utan tröja skulle folk stoppa mig och kanske fråga "Meeen oooj, vilken fin man. Får man känna?" Jag skulle svara "självklart" Men snabbt flicka in "Men kladda inte ner den, jag har borstat den hundra gånger innan jag vakna och hundra till när jag lagade frukost" De skulle då säga "självklart! vi ser att det är en välskött man du har.

Sen skulle de smeka den, mjukt och lugnt. Luta huvudet lite grann på sida och le. Jag själv skulle blunda och sakta luta huvudet uppåt för att låta solstrålarna träffa min pärlsvettiga panna. Jag skulle svanka med kroppen och dra en djup suck, en suck som inte skulle kunna misstolkas som något annat än njutning.

"Du har en fantastisk man mon cher" Jag skulle vid den meningen sakta och följsamt falla ur den trans jag befunnit mig i. Titta på dem, le lite snett för att sedan säga utan att fundera samtidigt som jag nickar instämmande. "Jag vet.. Jag vet".

Med korta steg skulle jag fortsätta gå. Jag skulle gå utan att titta tillbaka. Slicka mig lite lätt runt munnen får att sammla upp de droppar av svett som samlats runt mungipan. Två ord kommer eka i mitt huvud.. "mon cher"



-Totaly Sexuall-

Katastrof time

Forts....

Hampus andades tungt och djupt. Det var nästan som att han försökte lugna sig själv.

- Micke.... sa han sen med en paus som kändes som flera minuter.

Medans bilen och jag närmade oss en hastighet mot 150 som för min bil i princip är max. Så försökte jag ändå klämma ur den lite till. Med plattan i mattan väntade jag på vad Hampus skulle säga.

- Det var jag...... Jag trode aldrig du skulle vara dum nog att gå på det, jag kläde ut mig till kvinna men fick mest ett väldigt androgynt utseende. Som en tjej på steroider. Men det funkade ju uppenbarligen... Micke, du måste avbryta ditt galna upptåg. Du är galen Micke! Stanna bilen och vänd hem!

I samma stund som Hampus, yttrade dessa ord. Blänkte två punkter upp på vägen. Om allt vad han nyss sagt stämde gick jag en säker död till mötes.. Att bromsa var inte möjligt. Mazdan hade nått smått otroliga 170 kmh. Att pallnita nu hade varit som att förlänga livet med en sekund. Mitt liv passerda inte revy, istället kom jag på att jag hade gammal mjölk i kylen och att den förmodligen kommer börja lukta om jag lämnar den där allt för länge.

Hampus tunga andning trängde in i mina öronhålor och mina hellysen fick älgen att vända på huvudet.

- Fiiiiiifaaaaaaan!! Skrek jag innan kollisionen var ett faktum. Efter en stor smäll och skrikande bildäck följde flera minuters tystnad, förutom Hampus gälla rop efter mitt namn. Detta väljer jag att illustrera på följande sätt

...............................................................Mickä............................................................Mickee!.......................................Mihihiiiiikeeeeeee!.................................................................

Efter tre försök utan svar började han vissla och lade strax efter på........*klick*......................

Mitt uppvaknande var smärtsamt. Huvudet bultade och ryggen var öm. Jag öppnade bildörren med viss möda och trillade ut med bröstet mot marken. Jag parerade fallet med mina händer. Omtöcknad vinglade jag sedan ut framför vad som var kvar av bilen för att hitta älgen jag just förkortat livet på med minst ett år.

- Vad in i hela helvete.. Sa jag tyst för mig själv men har aldrig menat det lika mycket som denna gång. Det var ingen älg jag kört på, ej heller en ren. Gissar ni nu björn så får ni ett halvt rätt.

det var en jäkla krambjörn! Inte vilken krambjörn som helst utan Good Luck Bear...... Ironiskt nog.








Han hostade nu blod från munnen och hade förmodligen en bruten nacke. Han var illa åtgången. I ett försök att lugna honom klappade jag hans pälsklädda panna. Han sneglade på mig samtidigt som han gav mig ett snett leende. Som att han ville säga: - Du körde på mig och bröt min nacke. Jag går nu en snabb men smärtsam död till mötes... Men det är okeeeeej;)

Han drog ett djupt panikartat andetag och vid nästa utandning blev blicken tom och kroppens leder lösa som på en marionettdocka. Jag slöt hans ögon och ångrade vad jag gjort den kvällen. En fantasifigur fick sätta livet till.

En tår trillade ner för min kind. Jag kände mig dum. Jag ringde Hampus som lät lättad av att höra min röst han skulle vara där på 30 minuter och skulle hjälpa mig att föra Good Luck Bears kropp tillbaka till regnbågslandet. Vi skulle under resans gång stöta på och få hjälp av Rainbow Brite... Men det är en annan historia.

Om jag visste vad jag tänkte innan jag tänkte det skulle jag säga det snabbare än jag hann tänka det....

20 timmar har gått sen vi satte in skulpturskallarna i ugnen för att skröjbrännas. Nästan 12 timmar har gått sen Hampus ringde mig och jag inte svara, bara för att hålla honom på halster. minst 45-50 timmar har passerat sen Erik var förbi och jag glömde ge honom "kattgrejerna".

Nästan 24 och ett halvt år av mitt liv har passerat och det enda jag hoppas på är att jag inte får bröstcanser innan trettio.

Nu till det viktigaste. Det Sjukaste hände igår.

Jag var påväg att byta däck på bilen. Normalt en ganska enkel grej att utföra. Klart på ca 40 min. Detta projekt har tagit mig mer än fyra veckor. En kille/tjej sa åt mig att testa byta dobbarna på däcken till titanskruvar. Han/hon sa att det är mycket bättre grepp samt att har du riktigt tur kan du istället för att krocka med älgen få så bra grepp så du klättrar över den istället för att köra rakt in i den.

"Bang on target bitch!" Tänkte jag tyst för mig själv.

Sagt och gjort, jag bytte alla dobbar på däcken till titanskruvar... Det var ovant att köra runt till en början. Men sen började jag komma in i det. Färden fortsatte ut mot E4an. Jag ville verkligen testa det där med älgen.

Nästan exakt tio minuter in på min färd längst E4an ut mot horisonten så ringde telefonen. Jag drog en djup suck och tänkte "satan i helvete vilken tur att jag har handfree" och svarade lika snabbt som förra gången någon ringde och jag råkade befinna mig i samma situation. detta var dock en situation som skilde sig från de tidigare. Jag var på seriös älgjackt och i bästa fall var det just en älg som skulle fånga mina strålkastare i dess djupa men väldigt intetsägande ögon.

telefonsamtalet var från Hampus. En eminent bekant som har fått träda fram i minst tre av mina berättelser. Som förövrigt är helt eller inte alls baserad på verkliga händelser eller ej verkliga sådana av samma natur.

Hampus ringde för att kolla hur jag mår. Jag informerade honom vad jag just var i farten med att göra.

Hampus, lät nästan lite förstoppad när han talade. Samtalet flöt i vart fall på och jag med samma extas i rösten förtsatte berätta om vad jag kommer göra om jag lyckades.

Hampus vände från att låta förstoppad till att bli lika alvarlig som döden.

- Micke, om du inte stannar bilen så kommer du och dö....

Det stockade sig i halsen på mig. Jag tog ett djupt andetag.

- Hampus, sluta. Det här är min stora grej. Jag lovar det kommer vara sviiiiiiin häftigt. Jag avslutade meningen med att gå högt i falsett.

- Micke, du kommer att dö. Kommer du ihåg killen/tjejen som berättade detta åt dig?

Forts följer.....

"Mallen till trehjulingen hittar du i hylla F." Sa Leif och log som bara han kunde.

"Fem sekunder. FEM, inte tio. Det är allt som behövs." Nervöst trummade jag på disken i en affär någonstans i norrbotten. Expediten tittade misstänksamt på mig. Oförstående. Jag hade varit tydlig med vad jag ville ha. Men efter att upprepat frågan sex gånger utan att få gensvar började jag känna mig ytterst nervös. Jag vred mitt huvud något åt höger och kunde i ögonvrån skymta en bil som parkerade bredvid min.

Personen lyssnade på Silverchair - Emotionsickness

Mn tid som tonåring rullade förbi mina stängda ögon. I vad som verkade vara ultrarapi lyfte jag på handen, i verkligheten gick det mycket saktare än så.

Mina ben skakade. Jag upprepade frågan. "Snälla, det tar mig bara FEM SEKUNDER!" Jag smällde ner min hand på disken. Alla ögon som förtillfället fanns i affären fastnade på mig. Jag blundade än en gång. Svaret kom.

"Min gode herre, toaletten finns till vänster om er. Jag har absolut inte gett Er anledning att höja rösten"

Jag sa tyst åt mig själv att andas. Toalett var det sista jag behövde. Jag hade stått i disken över en halvtimme och expediten som var en kvinna i trettioårs åldern, hade under denna tid övervägt att ringa polisen tre gånger. Minst.

En ny låt hade hittat sig in genom mitt öra och in min trummhinna. Idas jävla sommarvisa. Jag bad till gud att inte låta denna gå vidare från trummhinnorna och etsa sig fast i min vänstra hjärnhalva.

Min fråga hade jag glömt, allt jag vet var att fem sekunder var det enda jag behövde. och hon gav mig en nyckel till toaletten.

Ekollon, finns det ett sämmre namn på en nöt?

Idag så har jag gått in med inställningen att bli full.. för Er som inte märker detta så är jag tämligen berusad vid detta tillfälle. Varför? Vet inte...

Jag har nu hunnit skriva några rader då jag plötsligt upptäcker att en tangent fattas på tangentbordet jag skriver på. Kan inte med säkerhet svara på vilken tangent det är som saknas men ser sedan till min förvåning att de tangenter som en gång i tiden höll den samma sälskap heter Sleep och Wake Up. Vad kan då den sista i ledet ha hetat? Wide awake? Sleep again? Have strange intercourse? Jag vet inte... Vet du?


Sen har jag funderat på vad bröstmjölk kan smaka och hurvida en kvinna som inte kan producera mjölk kan be sin syster som enbart med tankens kraft kan produsera mjöljk ur dennes byst?

Svåra frågor kräver stora svar.. Är det någon som upplevt detta? Svara gärna.