Iband händer det absolut ingenting.

Hej, ska nu berätta sanningen.... sanningen om vad som egentligen hände mina sista dagar i Piteå.
Det var den 26 Juni. Klockan ringde 08:31. Inget utöver det vanliga, jag steg upp ordnade till en macka med keso och drack upp det sista av min mjölk.

Inget av detta är spec intressant. Jag duschade, tog på mig kläder och satte mig i sängen.
Det intressanta kom efter detta. Som alltid med telefoner ringer de utan förvarning. Om man nu inte har högtalare i närheten som ger i från sig ett diiiiiiiiiiditiditiddditiitiidiidid... Ja ni vet.
Detta hade inte jag, utan när det ringde så var det utan förvarning. Baby Hates me av danko Jones fyllde rummet. På displayen stod det "Dolt Nummer".

Jag svarade: - Hallå?

Svaret jag fick var lika kort som oväntat: - Möt mig klockan 10:00 på baksidan av tio till tolv. Sa en mansröst och lade på.

Den rösten. Bekant, som att jag borde veta vem det var. Jag kollade på klockan 09:45. Femton minuter kvar. Min nyfikenhet översteg mitt förstånd. Skulle jag gå dit redan nu? Vem var mannen i telefon?

Det regnade ute. Jag slet åt mig jackan från klädhängaren. Av någon anledning gjorde jag krusifixrörelsen som alla katolska präster gör av bara farten. 09:50, tio minuter kvar. Tio minuter tills jag skulle stirra sanningen i vitögat. Jag hade satt mig på trottoaren och väntade nu bara på denna mysteriets man att dyka upp. Det gjorde han. Helt plötsligt stod han bara där, kanske fyra meter ifrån mig.... Hampus.

Jag lyfte på handen för att vinka, hans kinder var uppblåsta nästen som en hamsters. När jag hade fått upp handen så släppte han ner sina byxor! Han stirrade på mig i vad som kändes som en evighet efter detta.
Som vanligt så visste jag att när hampus gör sånthär så gör man bäst i att inte ifrågasätta, men jag frågade ändå: - Hampus, är du okej?

Han tömde nu sina kinder och lät innehållet rinna ner för hakan och sedermera resten av kroppen. Det luktade sur mjölk och risgrynsgröt.

När han verkade ha tömt sina kinder ropade han ut: - TA DAAAAA!
-Hampus, vad har du gjort? vad är meningen med det här?

Han log brett och drog upp sina byxor igen. - Du förstår Micke. Jag har gått med i en preformance grupp och detta ska bli mitt bidrag. Det symboliserar ovilja och maktlösheten.
Jag står inför ett samlag jag inte vill utföra.

- Ovilja. Avbröt jag honom med.

- Precis! Sen ligger det till så att jag är ändå tvungen att utföra detta för jag har blivit betald gått om pengar. Sååååå. sa han och lutade huvudet mot mig för att i det tysta be mig avsluta meningen.

- Maktlösheten. Sa jag.

- PRECIS!! För in i helvete vad bra jag är!! Han hoppade av glädje.

-Gröten då. Sa jag.

Han Tystnade. Jag kunde nu bara se hans rygg men kroppsspråket var talande. Detta var en fråga jag kanske inte borde ställt?

- Jag hade hoppats på att du inte märkt något. Jag hoppades.... Hoppades att... du inte skulle fråga. Han suckade djupt

Jag var i detta läge förbryllad. Jag vet att han brukar få för sig konstiga saker men, vad händer?

- Kom Micke, jag ska berätta allt för dig. han gick till närmsta sten och satte sig ner. Han plockade fram en ministereo och slog på play. Musiken som strömmade ur högtalarna var Sigur Rós - Gong.

- Det blir mer effektfullt. Sa han och log snett.

Forts. Följer