Hampus, pojken som växte upp i ett i-land (inofficiella biografin om Hampus)

Många mail har kommit in och de undrar främst ”vem är Hampus?”

Detta har även fått mig att undra. Vem är han egentligen? Vart kommer han ifrån? Hur var hans uppväxt? Att han härstammar från Luleå har han aldrig varit sen att påtala. Men så mycket mer visste jag inte. Två föräldrar, två syskon. Mer då? Jag bestämde mig för att göra min egen efterforskning. Efter månader i tidningsarkiv och släktböcker har jag kommit fram till detta.

Här följer,

Berättelsen om Hampus, pojken som växte upp i ett i-land

Hampus föddes 1982, hans födelse var ingen spektakulär sådan utan föddes som många andra på 80-talet med kejsarsnitt. Hans far tog ett stadigt grepp om honom och lyfte stolt upp pojken för hela rummet att bevittna. Han lyfte honom så högt att lille Hampus slog huvudet i taket. Läkarna tror det var där det började.

Vid sju års ålder uppmärksammade hans lärare Beatrice avvikande beteenden hos honom. Hon tillkallade omedelbart till föräldramöte och berättade om iakttagelserna hon gjort. De lyssnade noga på vad fröken Beatrice hade att säga. Hon berättade om Lill Pelle som nästan somnat på en av hennes lektioner. Hampus hade då tagit historieboken och gått fram till den ovetande Lill Pelle. Han hade viskat något i hans öra, som enligt Pelle var något i stil med: ”Du prövar mitt tålamod lillen, kan du inte hålla dig vaken kommer du tvinga mig att bestraffa dig å det grövsta” Han hade höjt sin vänsterarm där han med fast grepp höll tag i den tjocka historieboken. Lill Pelle hade berättat att hans inte allt för långa med dock händelserika liv hade passerat revy. Hans femårs dag: besökte ranuas djurpark med pappa. De hade avrundat dagen med att gå till godishuset. Hans fyraårsdag: Mamma och Pappa hade bestämt sig för att skiljas men höll det hemligt för att inte skapa dålig stämning dagen till ära.

Hampus sänkte sakta ner armen. ”Jag menar vad jag säger, jag är en handlingarnas man” Sa han och blickade upp mot Fröken Beatrice, han gav ifrån sig ett snett leende och blinkade till med höger ögonlock. Sedan vände han sig om och satte sig beskedligt på sin plats.

Detta verkade för tillfället inte som något direkt konstigt för den sammes föräldrar då dessa levt med Hampus ibland alltför auktoritära beteende sen han i princip lärt sig tala.

Beatrice gav sedan dem Hampus dagbok, en dagbok som elverna i hennes klass fått i uppgift att skriva i när dagen var slut. Hon sa sedan ”Gå hem och läs detta, ta sedan kontakt med mig igen för att se om ni upptäckt samma sak som jag gjorde”

Hampus Far kunde genast känna en kall kår stryka fram längst ryggraden, svett under hans armar och panna började bildas i en ganska rask takt och han kände att han behövde ta en nypa frisk luft, han ursäktade sig och lät Beatric och Hampus mor fortsätta diskutionen.

Hampus hade vid ringa tre års ålder sagt till honom ”Du är en hora pappa och alla vet det” Denna fras upprepades i hans huvud om och om igen. Han visste ju att pojken var speciell och att något inte riktigt stod rätt till. Han visste att vad som än stod i dagboken så skulle det inte sätt honom i något bättre ljus.

Den friska luften hade gjort honom gott. Det var början på oktober klockan var efter sex och mörkret hade för någon timme sedan gjort sitt intåg. Gatlyktorna gick nu på högvarv för att lysa upp gatorna intill skolan.

Pappa Ek hade före han fått sin förstfödde son drömt om hurdan pappa han skulle bli. Han hade innan Hampus födelse planerat hur han skulle bete sig för att inte få en av de där snorungarna man ser på tv. Han skulle med fast hand styra familjen i rätt riktning. Detta gick bra, ända tills Hampus hade blivit tre år och två månader och då yttrade tidigare nämnda mening till sin far. Detta var då allt vände och Hampus tog över kontrollen på familjen. Han hade även bestämt när var och hur hans syskon skulle komma till världen och även vilket kön de skulle ha. Även om det sistnämnda bara var ren tur så stod han där vid födseln redo med klubban om något skulle visa sig vara fel och han skulle känna sig förd bakom ljuset.

Pappa Ek blundade i någon sekund, tog några djupa andetag. ”Vem fan ska stå för uppfostran i min familj? Är det min parvel till son? Eller ska jag räta på ryggen och ta tillbaka den makt över familjen jag i så många år varit utan?” Han knöt näven, han knöt den så hårt så hans knogar blev vita och naglarna nästan skar genom handflatan. ”Det räcker nu banne mig”.
”Vad talar du om” Sa en röst bakom honom. Det var Mamma Ek som kom ut från skolan. Hon och Beatrice hade samtalt färdigt och när hon hade blivit erbjuden en absintkväll hemma hos Beatric ”bara du och jag lixom”. Hon kände då att de hade nog talat om vad som var relevant och tackade för sig.

”Är du inte leds?” Sa pappa Ek. ”Givetvis är jag det, vi har haft det här samtalet femhundra gånger. Varje gång säger du samma sak, Ikväll är kvällen som han slickar upp MITT kiss från golvet. Men det slutar alltid olyckligt”

”Du har kanske rätt. Men något måste göras. Vi vågar ju inte lämna de andra barnen ensamma hemma med honom mer.”

De andra barnen var Hampus yngre bror och syster. Båda brukade varje morgon få en ordentlig hurvel av Hampus. ”Smalack hähä” skrek han när hans handflata med ordentlig kraft nådde deras intet ont anade huvuden.

Något var tvunget att hända, att bo i ett hus tillsammans med honom hade visat sig vara outhärdligt. På vägen hem i bilen så tittade paret Ek på varandra. De tänkte samma sak, de visste att detta var det enda sättet. De närmade sig huset meter för meter. Det lyste i vardagsrummet. Han var hemma. Nu var det bara fem minuter kvar innan plan ”plogbil” skulle sättas till verket. Att simultant tänka fram kodnamnet plogbil tog de som ett tecken från ovan att de var på rätt spår. Allt de behövde var en flaska eter och femton meter rep.