Ett slut är alltid ett slut, oavsett hur det slutar.

Hampus, tog två djupa andetag. Hans blick blev stirrig och svetten prydde hans panna likt regn på ett glasfönster.

Sedan sa han: - vet du hur länge jag haft gröten i munnen?

- Nej. Svarade jag och väntade mig ett svar. Istället ville han att jag skulle gissa.

- Tio minuter kanske?

Han andades in och lutade huvudet framåt med blicken mot den svarta asfalten. Man kunde tydligt se att han inte var nöjd med svaret jag hade givit honom.

Han väntade ett tag, och när ett lugnare parti av låten tog vid började han än en gång tala.

- Fem veckor. Sa han.
-Va?
- ja, fem veckor har jag haft gröten i munnen. Mina tänder har ju förfasiken börjat ruttna.

han blottade sitt gap för mig, det luktade ruttet, det luktade död. Hans en gång så oklanderliga leende med tänder lika vita som koraller hade förvandlats till små bruna stubbar och en skugga av sitt forna jag.

- V-varför? Fick jag ur mig med viss möda.

han förklarade djupt och ingående hur han börjat tjuväta saker i sömnen. Men han tänkte att om han redan har mat i munnen så skulle han aldrig få för sig att äta om nätterna. han hade givetvis glömt bort att spotta ut gröten. Hur han kunde glömma visste han inte. Han visste heller inte hur han skulle kunna klara detta ekonomiskt. Med sorgsen blick tittade han på mig.

- S-snälla Micke.. Åk inte. Jag har sett dig växa upp och nästan blivit karl. Vi är inte där ännu och jag är inte bered att lämna över ansvaret på någon annan. Låt inte mitt jobb gå till spillo.

Detta tal han gav mig kändes ända ner i min annars så kalla själ. Även om jag inte förstod exakt vad han menade.

- Hampus, sa jag. Det kommer fixa sig. Erik kommer finnas kvar och det kan bli som att börja om på nytt för dig. Gör honom till den karl jag aldrig blev.

Han snyftade ett tag, men ett litet leende kunde man ändå skymta spricka upp på han hans väderbitna ansikte. Vi tog våra farväl och jag vet inte om han har hunnit skaffa tandproteser ännu. Sist jag pratade med honom så nämnde han snabbt någon automat på coop gav ett par tänder i utbyte mot en tia.

Vem vet, kanske han nu har tagit Erik under sina vingar. Kanske det är Erik han täljer knivar med om natten? En liten del av mig tittar avundsjukt på det han nu kommer få uppleva. Förutom våldtäkterna så har det varit tre fina år han bjöd på.


-Slut-