1983 föddes jag. Redan året efter föddes någon annan.

Jag tänkte börja med att berätta något ganska fantastiskt. Jag vaknade på morgonen och steg upp ganska omtöcknad. Jag lullade in på toaletten och gjorde det jag skulle. En trappa ner väntade något som jag aldrig kunnat drömma om.. jag skulle inte ens kunna drömma om detta i min vildaste fantasi... inte ens om min vildaste fantasi hade egna drömmar och de drömmarna i sintur hade egna fantasier med drömmar i skulle jag kunna drömma om detta.

Varje steg ned för trappan tog en evighet. Jag hade ont i höften.

Väl nere på sista trappsteget såg jag den styggelse som trätt in i detta hus. Det var våran egen katt Selma. Hon jamade i 100db och fick mina trummhinnor att nästan smälla av.

Jag föll handslöst på golvet, där bönade och bad jag henne att sluta. Jag kunde nästan känna blodet rinna ner längst öronkanalerna. Hon tystnade ett tag och sa sedan.

- Du ska inte tro det blir sommar.. bitch

Vad än som höll på att hända så kändes det väldigt obekvämt!

Hur som helst. I samma stund hon yttrade dessa ord knackade det på dörren. Jag bad henne vänta någon sekund så jag iaf kunde se om det var något viktigt. Hon nickade instämmande och log snett. Sällan visste jag väl vad som väntade mig där. När jag öppnar dörren står en livs levande dvärg där. Men en förbannad ostmacka i nyporna. Utan att tvecka lyfte han på tröjan och blottade ena bröstvårtan. Den var mycket mörk och stack ut obehagligt mycket.

Han sa sedan. - Flyg med mig och du kommer aldrig ångra dig!

jag smällde igen dörren utan att ens fundera på vad han menade, för ärligt talat så förstod jag väldigt lite av de som hände som det var.

Jag vände mig om och blicken möttes av Selmas.

- Det här har jag väntat länge på din förbannade punk. Sa selma

- Kom igen då förihelvete, ge mig det värsta du har! Jag är redo, mycket redo.

(Batteriet i laptopen håller på att ta slut och jag har blivit så exalterad att toaletten kräver att jag hemsöker den) ... forts. följer... kanske inte