20 timmar har gått sen vi satte in skulpturskallarna i ugnen för att skröjbrännas. Nästan 12 timmar har gått sen Hampus ringde mig och jag inte svara, bara för att hålla honom på halster. minst 45-50 timmar har passerat sen Erik var förbi och jag glömde ge honom "kattgrejerna".
Nästan 24 och ett halvt år av mitt liv har passerat och det enda jag hoppas på är att jag inte får bröstcanser innan trettio.
Nu till det viktigaste. Det Sjukaste hände igår.
Jag var påväg att byta däck på bilen. Normalt en ganska enkel grej att utföra. Klart på ca 40 min. Detta projekt har tagit mig mer än fyra veckor. En kille/tjej sa åt mig att testa byta dobbarna på däcken till titanskruvar. Han/hon sa att det är mycket bättre grepp samt att har du riktigt tur kan du istället för att krocka med älgen få så bra grepp så du klättrar över den istället för att köra rakt in i den.
"Bang on target bitch!" Tänkte jag tyst för mig själv.
Sagt och gjort, jag bytte alla dobbar på däcken till titanskruvar... Det var ovant att köra runt till en början. Men sen började jag komma in i det. Färden fortsatte ut mot E4an. Jag ville verkligen testa det där med älgen.
Nästan exakt tio minuter in på min färd längst E4an ut mot horisonten så ringde telefonen. Jag drog en djup suck och tänkte "satan i helvete vilken tur att jag har handfree" och svarade lika snabbt som förra gången någon ringde och jag råkade befinna mig i samma situation. detta var dock en situation som skilde sig från de tidigare. Jag var på seriös älgjackt och i bästa fall var det just en älg som skulle fånga mina strålkastare i dess djupa men väldigt intetsägande ögon.
telefonsamtalet var från Hampus. En eminent bekant som har fått träda fram i minst tre av mina berättelser. Som förövrigt är helt eller inte alls baserad på verkliga händelser eller ej verkliga sådana av samma natur.
Hampus ringde för att kolla hur jag mår. Jag informerade honom vad jag just var i farten med att göra.
Hampus, lät nästan lite förstoppad när han talade. Samtalet flöt i vart fall på och jag med samma extas i rösten förtsatte berätta om vad jag kommer göra om jag lyckades.
Hampus vände från att låta förstoppad till att bli lika alvarlig som döden.
- Micke, om du inte stannar bilen så kommer du och dö....
Det stockade sig i halsen på mig. Jag tog ett djupt andetag.
- Hampus, sluta. Det här är min stora grej. Jag lovar det kommer vara sviiiiiiin häftigt. Jag avslutade meningen med att gå högt i falsett.
- Micke, du kommer att dö. Kommer du ihåg killen/tjejen som berättade detta åt dig?
Forts följer.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
