Mitt namn är Micke

Lökkeso tror jag smakar sämst faktiskt.

2008-05-06T11:24:00.000-07:00

Det har hänt två saker.

1. Igår stängde de bergnäsbron mellan 0100 - 0500. Mellan dessa tider var jag i princip helt isolerad från Luleå centrum.

Det finns två möjligt tre förklaringar på detta. Jag börjar med de minst troliga.

Igår utförde de något form av reparationsarbete på bron. Detta tog fyra timmar, för att inte skapa problem för trafikflödet gjorde de detta sent på natten (eller tidigt på morgonen. Beror helt på hur man ser det). visst detta är en möjlig orsak men inte spec trolig. Eller? Yeh Right!

Det andra alternativet så som jag ser det är att någon skäms jävligt mycket för att de lyssnar på Cat Stevens och väljer därför att isolera sig själv på bergnäsbron för att kunna ostört lyssna på densamme i fyra timmar. Nog mycket för att hinna med en eller två skivor. Samt att göra omlyssningar på vissa låtar han tyckte hade det där "lilla extra". Han kunde ostört svinga runt höfterna till låtar som Wild world, oh very young. När allt var klart packade han ihop sin freestyle och spatserade med fasta steg hem till sina två katter frank och bobojoung.

Denna förklaring är inte heller speciellt trolig. Men det är den jag gillar bäst.

Och förstås den sista och som jag tror är den sanna teorin på varför de stängde bron mellan 0100 - 0500 den 5 maj 2008.
Detta kan avfärdas som en konspirationsteori. Men bevisen jag nu kommer lägga fram är talande och är ni inte övertygade efter ni läst detta så är du okunnig och saknar intellekt. Skyll inte på mig för att du är trög.

Kl 1900 körde jag med min mazda över bron. Före jag passerat den skiner en orange skyllt upp med texten "Bergnäsbron Stängd mellan 0100 - 0500." Detta fick mig att fundera. Varför skulle de vilja stänga av bron inte bara mellan dessa tider utan överhuvudtaget?

För mitt inre öga såg jag inringa bombhot kravallpoliser och gator fyllda av människor förtvivlade och drivna av panik.

Kl slog 2200. Jag satt men min vän Johan. Vi Hade en ganska het diskution angående örnar och deras negativa inverkan på den växande björnfloran vi har i landet. Ordet Björn användes nästan 20 gånger och Johan var uppenbart trött på att diskutera detta ämne vidare. Jag valde därför att bege mig hem igen. Hem, men på vägen hem kom bron. Samma skylt samma bro även denna gång.

Väl på min parkering slog det mig. Det är förihelvete ett zombiexperiment på gång! Allt finansierat av kommunen! De stänger av bron för att säkra att ingen, INGEN tar sig därifrån medan de skoningslöst smittar oss med X-viruset. (Jag kom själv till att det kallas X-virus) I regi av kommunen skulle det nu skapas en armé av hjärnlösa soldater som först skall ta över Boden därefter Älsbyn hela Jävla fyrkanten!

Ingen går säker. Men mig skulle de inte få. Jag kunde se mig själv triumferande stå med zombieguiden hårt knuten i min vänstra näve och en hemmagjort nunchuck i min högra. Stolt ståendes på en hög av zombielik.

Jag vakade hela den natten. Med igentejpade ventilationshål, dörr- och fönsterkarmar satt jag på golvet. Syrebristen var påtaglig. Detta reulterade indirekt i en lättare hjärnskada samt försening till skolan. Det blev inga zombies den natten. Men jag är övertygad om att viruset inte kommit till effekt än. Tro mig det kommer. Bildbevis nedan! Förvisso ett montage men det är GARANTERAT så det kommer se ut!

Jag kommer föresten inte ihåg vad den andra saken var.... Återkommer med besked.

Yes Im back! Där satt den!

STRUKTUR, DIN JÄVLA SEMIBÖG! Skrek Leif-Åke mig rakt upp i ansiktet samtidigt som han hytte med näven.

2008-04-09T09:40:00.000-07:00

Vad har gjort det senaste året? Förutom att jag enligt många har släppt på tyglarna beträffande min vikt. Givetvis är jag en tjokis i en högst medioker mans föklädnad. Men, det är ju inte alls det jag tänkt prata om.

Struktur. Jag är i definitivt behov av STrukTUr. Hur vaknar man på morgonen? Hur lagar man mat och lägger det i en matlåda? Det ser mörkt ut för Micke.. Tyvär, men det är sant. Jag ligger risigt till. Jag skämtar inte. Nu måste Krejer hända.

Aldrig tidigare hade han sett något liknande. Det var verkligen en humidor och den var hans.. bara hans

2008-01-15T14:45:00.000-08:00

Guuuuuuuuuuuuuud vad trött jag var idag (läs: några veckor sedan)! Inget gick riktigt som det skulle. Det största antiklimaxet var en mugg som sprack. MEN, jag grät inte någonting. Istället så drack jag vatten andades lugnt, sen satte jag mig ner och funderade.

Jag funderade på att om jag skulle vara tvungen att ha päls någonstans på kroppen så skulle jag ha den efter ryggraden. Så skulle man kunna kamma den som en man. Och på sommarn när man går utan tröja skulle folk stoppa mig och kanske fråga "Meeen oooj, vilken fin man. Får man känna?" Jag skulle svara "självklart" Men snabbt flicka in "Men kladda inte ner den, jag har borstat den hundra gånger innan jag vakna och hundra till när jag lagade frukost" De skulle då säga "självklart! vi ser att det är en välskött man du har.

Sen skulle de smeka den, mjukt och lugnt. Luta huvudet lite grann på sida och le. Jag själv skulle blunda och sakta luta huvudet uppåt för att låta solstrålarna träffa min pärlsvettiga panna. Jag skulle svanka med kroppen och dra en djup suck, en suck som inte skulle kunna misstolkas som något annat än njutning.

"Du har en fantastisk man mon cher" Jag skulle vid den meningen sakta och följsamt falla ur den trans jag befunnit mig i. Titta på dem, le lite snett för att sedan säga utan att fundera samtidigt som jag nickar instämmande. "Jag vet.. Jag vet".

Med korta steg skulle jag fortsätta gå. Jag skulle gå utan att titta tillbaka. Slicka mig lite lätt runt munnen får att sammla upp de droppar av svett som samlats runt mungipan. Två ord kommer eka i mitt huvud.. "mon cher"

-Totaly Sexuall-

Katastrof time

2008-01-12T09:43:00.000-08:00

Forts....

Hampus andades tungt och djupt. Det var nästan som att han försökte lugna sig själv.

- Micke.... sa han sen med en paus som kändes som flera minuter.

Medans bilen och jag närmade oss en hastighet mot 150 som för min bil i princip är max. Så försökte jag ändå klämma ur den lite till. Med plattan i mattan väntade jag på vad Hampus skulle säga.

- Det var jag...... Jag trode aldrig du skulle vara dum nog att gå på det, jag kläde ut mig till kvinna men fick mest ett väldigt androgynt utseende. Som en tjej på steroider. Men det funkade ju uppenbarligen... Micke, du måste avbryta ditt galna upptåg. Du är galen Micke! Stanna bilen och vänd hem!

I samma stund som Hampus, yttrade dessa ord. Blänkte två punkter upp på vägen. Om allt vad han nyss sagt stämde gick jag en säker död till mötes.. Att bromsa var inte möjligt. Mazdan hade nått smått otroliga 170 kmh. Att pallnita nu hade varit som att förlänga livet med en sekund. Mitt liv passerda inte revy, istället kom jag på att jag hade gammal mjölk i kylen och att den förmodligen kommer börja lukta om jag lämnar den där allt för länge.

Hampus tunga andning trängde in i mina öronhålor och mina hellysen fick älgen att vända på huvudet.

- Fiiiiiifaaaaaaan!! Skrek jag innan kollisionen var ett faktum. Efter en stor smäll och skrikande bildäck följde flera minuters tystnad, förutom Hampus gälla rop efter mitt namn. Detta väljer jag att illustrera på följande sätt

...............................................................Mickä............................................................Mickee!.......................................Mihihiiiiikeeeeeee!.................................................................

Efter tre försök utan svar började han vissla och lade strax efter på........*klick*......................

Mitt uppvaknande var smärtsamt. Huvudet bultade och ryggen var öm. Jag öppnade bildörren med viss möda och trillade ut med bröstet mot marken. Jag parerade fallet med mina händer. Omtöcknad vinglade jag sedan ut framför vad som var kvar av bilen för att hitta älgen jag just förkortat livet på med minst ett år.

- Vad in i hela helvete.. Sa jag tyst för mig själv men har aldrig menat det lika mycket som denna gång. Det var ingen älg jag kört på, ej heller en ren. Gissar ni nu björn så får ni ett halvt rätt.

det var en jäkla krambjörn! Inte vilken krambjörn som helst utan Good Luck Bear...... Ironiskt nog.

Han hostade nu blod från munnen och hade förmodligen en bruten nacke. Han var illa åtgången. I ett försök att lugna honom klappade jag hans pälsklädda panna. Han sneglade på mig samtidigt som han gav mig ett snett leende. Som att han ville säga: - Du körde på mig och bröt min nacke. Jag går nu en snabb men smärtsam död till mötes... Men det är okeeeeej;)

Han drog ett djupt panikartat andetag och vid nästa utandning blev blicken tom och kroppens leder lösa som på en marionettdocka. Jag slöt hans ögon och ångrade vad jag gjort den kvällen. En fantasifigur fick sätta livet till.

En tår trillade ner för min kind. Jag kände mig dum. Jag ringde Hampus som lät lättad av att höra min röst han skulle vara där på 30 minuter och skulle hjälpa mig att föra Good Luck Bears kropp tillbaka till regnbågslandet. Vi skulle under resans gång stöta på och få hjälp av Rainbow Brite... Men det är en annan historia.

Om jag visste vad jag tänkte innan jag tänkte det skulle jag säga det snabbare än jag hann tänka det....

2007-10-16T02:08:00.000-07:00

20 timmar har gått sen vi satte in skulpturskallarna i ugnen för att skröjbrännas. Nästan 12 timmar har gått sen Hampus ringde mig och jag inte svara, bara för att hålla honom på halster. minst 45-50 timmar har passerat sen Erik var förbi och jag glömde ge honom "kattgrejerna".

Nästan 24 och ett halvt år av mitt liv har passerat och det enda jag hoppas på är att jag inte får bröstcanser innan trettio.

Nu till det viktigaste. Det Sjukaste hände igår.

Jag var påväg att byta däck på bilen. Normalt en ganska enkel grej att utföra. Klart på ca 40 min. Detta projekt har tagit mig mer än fyra veckor. En kille/tjej sa åt mig att testa byta dobbarna på däcken till titanskruvar. Han/hon sa att det är mycket bättre grepp samt att har du riktigt tur kan du istället för att krocka med älgen få så bra grepp så du klättrar över den istället för att köra rakt in i den.

"Bang on target bitch!" Tänkte jag tyst för mig själv.

Sagt och gjort, jag bytte alla dobbar på däcken till titanskruvar... Det var ovant att köra runt till en början. Men sen började jag komma in i det. Färden fortsatte ut mot E4an. Jag ville verkligen testa det där med älgen.

Nästan exakt tio minuter in på min färd längst E4an ut mot horisonten så ringde telefonen. Jag drog en djup suck och tänkte "satan i helvete vilken tur att jag har handfree" och svarade lika snabbt som förra gången någon ringde och jag råkade befinna mig i samma situation. detta var dock en situation som skilde sig från de tidigare. Jag var på seriös älgjackt och i bästa fall var det just en älg som skulle fånga mina strålkastare i dess djupa men väldigt intetsägande ögon.

telefonsamtalet var från Hampus. En eminent bekant som har fått träda fram i minst tre av mina berättelser. Som förövrigt är helt eller inte alls baserad på verkliga händelser eller ej verkliga sådana av samma natur.

Hampus ringde för att kolla hur jag mår. Jag informerade honom vad jag just var i farten med att göra.

Hampus, lät nästan lite förstoppad när han talade. Samtalet flöt i vart fall på och jag med samma extas i rösten förtsatte berätta om vad jag kommer göra om jag lyckades.

Hampus vände från att låta förstoppad till att bli lika alvarlig som döden.

- Micke, om du inte stannar bilen så kommer du och dö....

Det stockade sig i halsen på mig. Jag tog ett djupt andetag.

- Hampus, sluta. Det här är min stora grej. Jag lovar det kommer vara sviiiiiiin häftigt. Jag avslutade meningen med att gå högt i falsett.

- Micke, du kommer att dö. Kommer du ihåg killen/tjejen som berättade detta åt dig?

Forts följer.....

"Mallen till trehjulingen hittar du i hylla F." Sa Leif och log som bara han kunde.

2007-08-22T13:24:00.000-07:00

"Fem sekunder. FEM, inte tio. Det är allt som behövs." Nervöst trummade jag på disken i en affär någonstans i norrbotten. Expediten tittade misstänksamt på mig. Oförstående. Jag hade varit tydlig med vad jag ville ha. Men efter att upprepat frågan sex gånger utan att få gensvar började jag känna mig ytterst nervös. Jag vred mitt huvud något åt höger och kunde i ögonvrån skymta en bil som parkerade bredvid min.

Personen lyssnade på Silverchair - Emotionsickness

Mn tid som tonåring rullade förbi mina stängda ögon. I vad som verkade vara ultrarapi lyfte jag på handen, i verkligheten gick det mycket saktare än så.

Mina ben skakade. Jag upprepade frågan. "Snälla, det tar mig bara FEM SEKUNDER!" Jag smällde ner min hand på disken. Alla ögon som förtillfället fanns i affären fastnade på mig. Jag blundade än en gång. Svaret kom.

"Min gode herre, toaletten finns till vänster om er. Jag har absolut inte gett Er anledning att höja rösten"

Jag sa tyst åt mig själv att andas. Toalett var det sista jag behövde. Jag hade stått i disken över en halvtimme och expediten som var en kvinna i trettioårs åldern, hade under denna tid övervägt att ringa polisen tre gånger. Minst.

En ny låt hade hittat sig in genom mitt öra och in min trummhinna. Idas jävla sommarvisa. Jag bad till gud att inte låta denna gå vidare från trummhinnorna och etsa sig fast i min vänstra hjärnhalva.

Min fråga hade jag glömt, allt jag vet var att fem sekunder var det enda jag behövde. och hon gav mig en nyckel till toaletten.

Ekollon, finns det ett sämmre namn på en nöt?

2007-08-10T12:50:00.000-07:00

Idag så har jag gått in med inställningen att bli full.. för Er som inte märker detta så är jag tämligen berusad vid detta tillfälle. Varför? Vet inte...

Jag har nu hunnit skriva några rader då jag plötsligt upptäcker att en tangent fattas på tangentbordet jag skriver på. Kan inte med säkerhet svara på vilken tangent det är som saknas men ser sedan till min förvåning att de tangenter som en gång i tiden höll den samma sälskap heter Sleep och Wake Up. Vad kan då den sista i ledet ha hetat? Wide awake? Sleep again? Have strange intercourse? Jag vet inte... Vet du?

Sen har jag funderat på vad bröstmjölk kan smaka och hurvida en kvinna som inte kan producera mjölk kan be sin syster som enbart med tankens kraft kan produsera mjöljk ur dennes byst?

Svåra frågor kräver stora svar.. Är det någon som upplevt detta? Svara gärna.

Fikon smakar nästan som päron, fast mjukare...

2007-07-21T03:24:00.001-07:00

Resultat från tidigare undersökning:

Tydligen är jag så snygg så att 9% inte vet vad de skulle ta sig till.

Hela 18% är beredda att begå självmord the asian way och 27% skulle bjuda upp till dans nakna i 24 hela timmar!!!!(!)

45% Skulle enbart pågrund av mitt utseende!!!(!) sluta knarka. En ganska bra bedrift!!!(?)

Hampus, pojken som växte upp i ett i-land (inofficiella biografin om Hampus)

2007-07-16T15:18:00.000-07:00

Många mail har kommit in och de undrar främst ”vem är Hampus?”

Detta har även fått mig att undra. Vem är han egentligen? Vart kommer han ifrån? Hur var hans uppväxt? Att han härstammar från Luleå har han aldrig varit sen att påtala. Men så mycket mer visste jag inte. Två föräldrar, två syskon. Mer då? Jag bestämde mig för att göra min egen efterforskning. Efter månader i tidningsarkiv och släktböcker har jag kommit fram till detta.

Här följer,

Berättelsen om Hampus, pojken som växte upp i ett i-land

Hampus föddes 1982, hans födelse var ingen spektakulär sådan utan föddes som många andra på 80-talet med kejsarsnitt. Hans far tog ett stadigt grepp om honom och lyfte stolt upp pojken för hela rummet att bevittna. Han lyfte honom så högt att lille Hampus slog huvudet i taket. Läkarna tror det var där det började.

Vid sju års ålder uppmärksammade hans lärare Beatrice avvikande beteenden hos honom. Hon tillkallade omedelbart till föräldramöte och berättade om iakttagelserna hon gjort. De lyssnade noga på vad fröken Beatrice hade att säga. Hon berättade om Lill Pelle som nästan somnat på en av hennes lektioner. Hampus hade då tagit historieboken och gått fram till den ovetande Lill Pelle. Han hade viskat något i hans öra, som enligt Pelle var något i stil med: ”Du prövar mitt tålamod lillen, kan du inte hålla dig vaken kommer du tvinga mig att bestraffa dig å det grövsta” Han hade höjt sin vänsterarm där han med fast grepp höll tag i den tjocka historieboken. Lill Pelle hade berättat att hans inte allt för långa med dock händelserika liv hade passerat revy. Hans femårs dag: besökte ranuas djurpark med pappa. De hade avrundat dagen med att gå till godishuset. Hans fyraårsdag: Mamma och Pappa hade bestämt sig för att skiljas men höll det hemligt för att inte skapa dålig stämning dagen till ära.

Hampus sänkte sakta ner armen. ”Jag menar vad jag säger, jag är en handlingarnas man” Sa han och blickade upp mot Fröken Beatrice, han gav ifrån sig ett snett leende och blinkade till med höger ögonlock. Sedan vände han sig om och satte sig beskedligt på sin plats.

Detta verkade för tillfället inte som något direkt konstigt för den sammes föräldrar då dessa levt med Hampus ibland alltför auktoritära beteende sen han i princip lärt sig tala.

Beatrice gav sedan dem Hampus dagbok, en dagbok som elverna i hennes klass fått i uppgift att skriva i när dagen var slut. Hon sa sedan ”Gå hem och läs detta, ta sedan kontakt med mig igen för att se om ni upptäckt samma sak som jag gjorde”

Hampus Far kunde genast känna en kall kår stryka fram längst ryggraden, svett under hans armar och panna började bildas i en ganska rask takt och han kände att han behövde ta en nypa frisk luft, han ursäktade sig och lät Beatric och Hampus mor fortsätta diskutionen.

Hampus hade vid ringa tre års ålder sagt till honom ”Du är en hora pappa och alla vet det” Denna fras upprepades i hans huvud om och om igen. Han visste ju att pojken var speciell och att något inte riktigt stod rätt till. Han visste att vad som än stod i dagboken så skulle det inte sätt honom i något bättre ljus.

Den friska luften hade gjort honom gott. Det var början på oktober klockan var efter sex och mörkret hade för någon timme sedan gjort sitt intåg. Gatlyktorna gick nu på högvarv för att lysa upp gatorna intill skolan.

Pappa Ek hade före han fått sin förstfödde son drömt om hurdan pappa han skulle bli. Han hade innan Hampus födelse planerat hur han skulle bete sig för att inte få en av de där snorungarna man ser på tv. Han skulle med fast hand styra familjen i rätt riktning. Detta gick bra, ända tills Hampus hade blivit tre år och två månader och då yttrade tidigare nämnda mening till sin far. Detta var då allt vände och Hampus tog över kontrollen på familjen. Han hade även bestämt när var och hur hans syskon skulle komma till världen och även vilket kön de skulle ha. Även om det sistnämnda bara var ren tur så stod han där vid födseln redo med klubban om något skulle visa sig vara fel och han skulle känna sig förd bakom ljuset.

Pappa Ek blundade i någon sekund, tog några djupa andetag. ”Vem fan ska stå för uppfostran i min familj? Är det min parvel till son? Eller ska jag räta på ryggen och ta tillbaka den makt över familjen jag i så många år varit utan?” Han knöt näven, han knöt den så hårt så hans knogar blev vita och naglarna nästan skar genom handflatan. ”Det räcker nu banne mig”.
”Vad talar du om” Sa en röst bakom honom. Det var Mamma Ek som kom ut från skolan. Hon och Beatrice hade samtalt färdigt och när hon hade blivit erbjuden en absintkväll hemma hos Beatric ”bara du och jag lixom”. Hon kände då att de hade nog talat om vad som var relevant och tackade för sig.

”Är du inte leds?” Sa pappa Ek. ”Givetvis är jag det, vi har haft det här samtalet femhundra gånger. Varje gång säger du samma sak, Ikväll är kvällen som han slickar upp MITT kiss från golvet. Men det slutar alltid olyckligt”

”Du har kanske rätt. Men något måste göras. Vi vågar ju inte lämna de andra barnen ensamma hemma med honom mer.”

De andra barnen var Hampus yngre bror och syster. Båda brukade varje morgon få en ordentlig hurvel av Hampus. ”Smalack hähä” skrek han när hans handflata med ordentlig kraft nådde deras intet ont anade huvuden.

Något var tvunget att hända, att bo i ett hus tillsammans med honom hade visat sig vara outhärdligt. På vägen hem i bilen så tittade paret Ek på varandra. De tänkte samma sak, de visste att detta var det enda sättet. De närmade sig huset meter för meter. Det lyste i vardagsrummet. Han var hemma. Nu var det bara fem minuter kvar innan plan ”plogbil” skulle sättas till verket. Att simultant tänka fram kodnamnet plogbil tog de som ett tecken från ovan att de var på rätt spår. Allt de behövde var en flaska eter och femton meter rep.

Ett slut är alltid ett slut, oavsett hur det slutar.

2007-07-13T11:11:00.000-07:00

Hampus, tog två djupa andetag. Hans blick blev stirrig och svetten prydde hans panna likt regn på ett glasfönster.

Sedan sa han: - vet du hur länge jag haft gröten i munnen?

- Nej. Svarade jag och väntade mig ett svar. Istället ville han att jag skulle gissa.

- Tio minuter kanske?

Han andades in och lutade huvudet framåt med blicken mot den svarta asfalten. Man kunde tydligt se att han inte var nöjd med svaret jag hade givit honom.

Han väntade ett tag, och när ett lugnare parti av låten tog vid började han än en gång tala.

- Fem veckor. Sa han.
-Va?
- ja, fem veckor har jag haft gröten i munnen. Mina tänder har ju förfasiken börjat ruttna.

han blottade sitt gap för mig, det luktade ruttet, det luktade död. Hans en gång så oklanderliga leende med tänder lika vita som koraller hade förvandlats till små bruna stubbar och en skugga av sitt forna jag.

- V-varför? Fick jag ur mig med viss möda.

han förklarade djupt och ingående hur han börjat tjuväta saker i sömnen. Men han tänkte att om han redan har mat i munnen så skulle han aldrig få för sig att äta om nätterna. han hade givetvis glömt bort att spotta ut gröten. Hur han kunde glömma visste han inte. Han visste heller inte hur han skulle kunna klara detta ekonomiskt. Med sorgsen blick tittade han på mig.

- S-snälla Micke.. Åk inte. Jag har sett dig växa upp och nästan blivit karl. Vi är inte där ännu och jag är inte bered att lämna över ansvaret på någon annan. Låt inte mitt jobb gå till spillo.

Detta tal han gav mig kändes ända ner i min annars så kalla själ. Även om jag inte förstod exakt vad han menade.

- Hampus, sa jag. Det kommer fixa sig. Erik kommer finnas kvar och det kan bli som att börja om på nytt för dig. Gör honom till den karl jag aldrig blev.

Han snyftade ett tag, men ett litet leende kunde man ändå skymta spricka upp på han hans väderbitna ansikte. Vi tog våra farväl och jag vet inte om han har hunnit skaffa tandproteser ännu. Sist jag pratade med honom så nämnde han snabbt någon automat på coop gav ett par tänder i utbyte mot en tia.

Vem vet, kanske han nu har tagit Erik under sina vingar. Kanske det är Erik han täljer knivar med om natten? En liten del av mig tittar avundsjukt på det han nu kommer få uppleva. Förutom våldtäkterna så har det varit tre fina år han bjöd på.

-Slut-

Iband händer det absolut ingenting.

2007-07-12T02:25:00.001-07:00

Hej, ska nu berätta sanningen.... sanningen om vad som egentligen hände mina sista dagar i Piteå.
Det var den 26 Juni. Klockan ringde 08:31. Inget utöver det vanliga, jag steg upp ordnade till en macka med keso och drack upp det sista av min mjölk.

Inget av detta är spec intressant. Jag duschade, tog på mig kläder och satte mig i sängen.
Det intressanta kom efter detta. Som alltid med telefoner ringer de utan förvarning. Om man nu inte har högtalare i närheten som ger i från sig ett diiiiiiiiiiditiditiddditiitiidiidid... Ja ni vet.
Detta hade inte jag, utan när det ringde så var det utan förvarning. Baby Hates me av danko Jones fyllde rummet. På displayen stod det "Dolt Nummer".

Jag svarade: - Hallå?

Svaret jag fick var lika kort som oväntat: - Möt mig klockan 10:00 på baksidan av tio till tolv. Sa en mansröst och lade på.

Den rösten. Bekant, som att jag borde veta vem det var. Jag kollade på klockan 09:45. Femton minuter kvar. Min nyfikenhet översteg mitt förstånd. Skulle jag gå dit redan nu? Vem var mannen i telefon?

Det regnade ute. Jag slet åt mig jackan från klädhängaren. Av någon anledning gjorde jag krusifixrörelsen som alla katolska präster gör av bara farten. 09:50, tio minuter kvar. Tio minuter tills jag skulle stirra sanningen i vitögat. Jag hade satt mig på trottoaren och väntade nu bara på denna mysteriets man att dyka upp. Det gjorde han. Helt plötsligt stod han bara där, kanske fyra meter ifrån mig.... Hampus.

Jag lyfte på handen för att vinka, hans kinder var uppblåsta nästen som en hamsters. När jag hade fått upp handen så släppte han ner sina byxor! Han stirrade på mig i vad som kändes som en evighet efter detta.
Som vanligt så visste jag att när hampus gör sånthär så gör man bäst i att inte ifrågasätta, men jag frågade ändå: - Hampus, är du okej?

Han tömde nu sina kinder och lät innehållet rinna ner för hakan och sedermera resten av kroppen. Det luktade sur mjölk och risgrynsgröt.

När han verkade ha tömt sina kinder ropade han ut: - TA DAAAAA!
-Hampus, vad har du gjort? vad är meningen med det här?

Han log brett och drog upp sina byxor igen. - Du förstår Micke. Jag har gått med i en preformance grupp och detta ska bli mitt bidrag. Det symboliserar ovilja och maktlösheten.
Jag står inför ett samlag jag inte vill utföra.

- Ovilja. Avbröt jag honom med.

- Precis! Sen ligger det till så att jag är ändå tvungen att utföra detta för jag har blivit betald gått om pengar. Sååååå. sa han och lutade huvudet mot mig för att i det tysta be mig avsluta meningen.

- Maktlösheten. Sa jag.

- PRECIS!! För in i helvete vad bra jag är!! Han hoppade av glädje.

-Gröten då. Sa jag.

Han Tystnade. Jag kunde nu bara se hans rygg men kroppsspråket var talande. Detta var en fråga jag kanske inte borde ställt?

- Jag hade hoppats på att du inte märkt något. Jag hoppades.... Hoppades att... du inte skulle fråga. Han suckade djupt

Jag var i detta läge förbryllad. Jag vet att han brukar få för sig konstiga saker men, vad händer?

- Kom Micke, jag ska berätta allt för dig. han gick till närmsta sten och satte sig ner. Han plockade fram en ministereo och slog på play. Musiken som strömmade ur högtalarna var Sigur Rós - Gong.

- Det blir mer effektfullt. Sa han och log snett.

Forts. Följer

-Godjul för i helvete! Skrek Tomten när han sparkade upp dörren hos familjen Jonsson.

2007-07-11T13:19:00.000-07:00

En lustig grej har faktiskt hänt.
Tydligen är jag nog gammal i mina fäders ögon för att börja avla fram barn.
Hur vet jag nu detta.Jo, jag sa åt min mor att jag funderar på att börja med någon form av sportslig aktivitet när jag flyttar till luleå. Tex Boxning.. varför inte.

Hennes respons var: Det börjar ju bli dags för dig att skaffa barn. Skaffa ett barn istället.

Detta får det att låta som att jag faktiskt hade ett val ifrågan. Alltså. Börja boxas eller Skaffa ett barn. De ena utesluter mer eller mindre det andra.
Det skulle säkert vara jätte kul att skaffa barn men ska jag då bara göra första bästa kvinna på smällen? Har för mig att detta är vida kännt som våldtäkt.
Att säga "jag skulle bara skaffa ett barn" i rätten håller nog inte allt för långt.

Jag vet inte, antingen så skaffar jag en tomatodling eller börjar brygga vin på tallbarr. Men att se mig springa runt med barnvagn innom den närmsta framtiden är nog att hoppas på förmycket.

Detta kommer säkerligen göra många besvikna inte minns Hampus som har ett "jag heter hampus och går i sömnen" problem och på grund av detta måste graviditetskolla katten så att han inte gjort något dumt med den varje morgon.
Har talat om för honom att det är en hane han har. Till och med två hanar och om han skulle "råka" göra något under natten så skulle det nog märkas ändå.
Men han hävdar bestämt att alla katter är tvekönade och att det inte skulle märkas om han gjort något för om han skulle göra något så skulle han "laga" dem i sömnen.
Nog sagt om detta.

En konstant hunger har genomsyrat mig denna dag. Vanlig finjävla hunger efter mat.

-Granatäpple-

- Du får fem sekunder. Sa hon med en röst så kylig att den skulle få is att frysa ännu mer.

2007-07-10T12:17:00.000-07:00

Okej, hemma igen. Är ju trött förfasen, riktigt jävla seg. Har ju sågat i en dörr...

Nu kanske ni väntar er att få ett helt utlägg om hur jag har fantisierat i flera år om att såga itu den där förbannade dörren. Och att den i tystnad utmanat mig att greppa sågen och ge den en omgång med bladet. Medans jag häver ur mig obstinata obeseniteter och slickar den på gaveln.

Nej, hur sjuk tror ni att jag är. Jag gjorde förvisso allt det där men att gå runt och fantisera om det är ju bara sjuk.... Sjuuuuuuuukt. Jag är en väldigt spontan kille.

Sen har jag tänkt på ödet en del. Borde det inte vara så här. Om ödet nu skulle existera och Du tex sammlar frimärken. Tror inte Du liksom jag, att det då är frimäken som sammlar dig ist för tvärt om?

Eller om du häller upp fil på morgonen. Är det inte filen som häller upp dig och sedan väljer att äta sig själv med sked? Tänk på det.... Tänk

-Fin-

Mina byxor var limegröna... men det syntes ändå.. den blöta fläcken i skrevet var talande, alla visste.. Men sa inget.

2007-07-07T04:42:00.001-07:00

Har börjat få hemlängtan. Jag tror det iaf med tanke på alla hallicar jag haft igår.
Erik och Hampus ansikte har börja dyka upp vart jag än vänder mig.

Jag var på en hundgård igår och fick se tex det här.

Jag gnuggade mig i ögonen men tjejen med den stora hunden hade fortfarande Hampus ljuva leende. Jag gick därifrån och skrattade för mig själv. Viftade mentalt bort händelsen med att jag förmodligen är trött och behöver en kopp kaffe.

Gickiväg till närmsta café och hämtade en kopp. Satte mig sedan på en parkbänk på torget.

- Miiiiiiiickeeeeeeeeeee

Hörde jag en röst viska. Jag vände mig om och fick nu se detta.

Jag försökte förstå vad jag ljust nu tittade på. Erik? Hampus? Vaf....
Jag reste mig upp och bestämde mig för att ta nästa buss hem.

Inget hände under resan hem och jag han tillomed gå på toaletten utan besvär. Satt ner och pissade då jag fått berättat för mig att det skall vara mycket bättre för prostatan. Jag är inte killen som vill ha prostatabesvär direkt.

Inget hade hänt på ett bra tag nu. Blädrade igenom lite bilder jag hade på kameran och trofan att de som dycker upp är följande.

Jag insåg nu att något måste göras, dessa demoner kommer inte sluta jaga mig förän jag åker till Piteå och hälsar på. Så nästa steg i ordningen. --> Piteå

Face the musiken nu Micke!

2007-07-06T13:00:00.000-07:00

Har än en gång blivit överöst med mail om att jag visst inte ser ut som jag sa och visade att jag gjorde.

Okej, så ni kom på mig i en lögn.. Jag har manipulerat bilden rätt ordentligt... men jag vet inte vad jag ska säga.. Jag är kanske inte så vacker. Jag tycker att de skönhetsideal som finns idag är nästintill omöjliga att uppnå. Så med den sammhällskritiken vill jag ge Er mitt rätta jag.

Fotot är taget av min vän Erik Nilsson. Bilden har bra kontrast och är i svartvitt.
Snälla inga fler mail ang mitt utseende nu.

Orkar inte komma på något fyndigt... Najs!

2007-07-06T08:33:00.000-07:00

Sen mitt senaste inlägg har många skrivit till mig. Nästan alla brev har uteslutande handlat om hur jag ser ut på riktigt. Och om jag verkligen skriver så snabbt på ett tangentbord som jag gör?

Tänkte besvara den senare frågan: Nej

Med tanke på att den gick så fort att besvara så har jag lite tid över att säga.

Naturligtvis ser jag inte ut så, alla människor har en näsa och det har jag ju inte på den bilden. Sen så är mitt ögonbryn inte så högt upp på vänster sida (mitt höger) men den är det på höger sida (mitt vänster).

Så här ser jag ut på riktigt.

"Woo000ot"

500 år har gått och ingen vill säga vem som kastade pajen...

2007-07-06T04:58:00.002-07:00

Vissa dagar har jag en hemlig önskan att få se ut så här.
Jag tycker om att jag på bilden ser ut att säga "Say Whaaaat" och går upp i falsett på slutet av meningen.

I helg kan detta utseende dock bli verklighet då jag kanske åker iväg till Pajala marknad. Det finns en kille där som många ggr sagt att han skall möblera om ansiktet på mig. Jag ska ta med denna bild för att få det möblerat precis som jag vill ha det!

"Say Whaaaaat"

Fem laskar i en laskask

2007-07-05T14:37:00.001-07:00

Idag tog jag ett foto. Det var på en båt med tre män. Jag misstänker att de druckit något. Man ser tydligt att man nummer 1 (han längst till höger) inte bara förtöjer båten utan även kräks. Man nummer 2 som sitter i båten fortfarande vänder sig om för att inte behöva se. han är till naturen väldigt känslig och är en såndär kille som kräks av bara farten när någon annan gör det. Man nummer 3 som sitter lite grann i bakgrunden och "fiskar" vänder sig om när han hör ljudet av kvälningar och tänkte genast tillbaka på sin förra "flickvän".

Det var en liten del ur min dag.

Varmt var det också.

Någon gång skulle jag vilja säga: Svänger du höger här, dödar jag dig.

2007-07-05T09:17:00.000-07:00

Här har jag nu en berättelse från nattens eskapader. Fick nämligen besök mitt i natten.
Jag låg och hade precis slumrat till lite skönt när jag plötsligt fick tre knackningar på bröstet.

Jag öppnade ögonen och framför mig stod en genomskilning gubbe. Ungefär en sådan som man ser i starwars.

han presenterade sig som spöket Lars och att han absolut inte såg sig som ett högre stående väsen än mig. Jag frågade honom om han då menar att han är min jämnlike eller om han är av en lägre stående natur.

Han tyckte dock inte att han var lägre stående och kanske inte heller jämlike eftersom att han kunde gå genom väggar osv. Jag å min sida menade däremot att jag kunde greppa fasta föremål. Vi kom fram till att dessa egenskaper borde vi kunna byta med varandra, för att gå genom väggar skulle vara ett grymt partytrix, och att kunna greppa saker vore guldvärt för honom.

Så var dock inte fallet. Lars hade kommit för att lägga fram lite regler åt mig. Han tyckte att ända sedan jag kom hade hänt grejer i huset som han inte upplevde som positiva.

Han började med: - Jag tycker du ska sluta pissa i duschen.

- Jag gör minsann inte mina behov i duschen! Kontrade jag snabbt med.

han å sin sida tyckte att ända sedan jag kom så har det blivit en dålig urinliknande lukt i badrummet. Detta var dock ingen regel jag hade svårt att sluta mig till då jag inte pinkade där som det var. Vad jag hade problem med var att han skulle hålla koll på att dessa regler följdes ordentligt.

- Regel nummer två. Fortsatte han.

- Snälla flytta på pilatesbollen när du är klar med den. Tycker inte om när saker står mitt i rummen.

Jag frågade honom om han inte bara kunde gå rätt igenom dem? Det visade sig då att Lars hade tvångstankar och allt som inte var en vägg utan ett föremål som låg i hans väg var han tvungen att gå runt.

Vi stannade kvar och diskuterade detta ämne ett tag tills jag blev ordentligt töstig och frågade Lars om han inte kunde hämta ett glas vatten åt mig, Han kunde ändå gena rakt genom golvet.

Lars sjönk ner genom golvet och jag väntade på vattnet i säkert en kvart. När han sedan bokstavligt talat dök upp igen så var det utan ett glas vatten. jag ställde mig frågande till detta då jag specifikt bett om att få ett glas.

han svar var lika jobbigt som självklart. Han hade inte tänkt på att han faktiskt bara kan knuffa och kasta föremål från denna värld i golvet. Han hade försökt med tio olika glas men alla dessa hade gått samma öde till mötes. Golvet.

Så förutom att jag skulle vara tvungen att städa ett kök på morgonen så satt jag där utan vatten.

Jag frågade honom om det var något annat han hade som han ville ta upp rent regelmässigt och han svarade nej. Jag ställde även frågan om man kunde få ta en bild på honom då det vore häftigt att visa kompisar. Han sa att han inte fastnar på kamera men att han gärna kunde rita ett självporträtt åt mig.

Han gjorde detta och den blev fin.
-Men. sa jag
- Varför har du porträtterat dig själv iförd kläning?

Han tittade en extra gång på bilden och såg lite grinig ut. Han rafsade snabbt ihop en ny bild.

Men denna gången hade han för korta byxor. Jag ämnades inte tala om detta utan sa att den såg jättebra ut. Sedan önskade vi varandra en godnatt och jag sov sedan tills jag vaknade.

En resa till Säivis via bredviken

2007-07-04T12:44:00.000-07:00

Idag har jag, duschat, ätit tre ggr, nästan snubblat och brutit upp en dörr.

det sistnämnda har varit ett av mina stora projekt i snart sex år. 2007/07/04 Dagen D, Tha Day.
Detta var dagen allt hände, bitarna föll på plats, dagen allt blev.... NI FATTAR GREJEN.

Jag stod där öga mot Ek laminerad spånskiva. Kofoten vägde tungt i min högra hand. Jag kisade med ögonen och knöt nävarna hårt. Garderobsdörren hånade mig med dess tystnad. Många gånger hade jag stått där förr. Men aldrig med detta verktyg i mina händer.

"håna mig du, men detta är dagen då jag ska blotta ditt inre" tänkte jag för mig själv.
År 2001 och mitt första möte med Dörren drog mig till minnes. Jag hade många gånger tidigare varit in i rummet där "D" befann sig. Men Aldrig tänkt på detta dessmer. Men denna gång var det annorlunda Något drog in mig i rummet, viskade mitt namn tyst, tyst: Mickeee, Mickeeee.... Mikael?

jag tittade på väggen. Där hängde en nyckel. En gammal nyckel. Den hängde där på en krok. Ovanför denna stod det dag.. "vad i.. dag... mmmmm" Nyckel såg ut att passa perfekt i nyckelhålet till garderoben. MEN NEJ, FÖR I HELVETE! DEN PASSADE INTE FÖR FEM JÄVLA ÖRE!

Den stora frågan var nu, vem hänger upp en nyckel bara på djävulskap? Den passade förfasen ingenstans! Testade varenda dörr.

Letandet hade börjat efter nyckeln med rätt passform. Typiskt nog hade vi ett nyckelskåp från helvetet, med tusentals nycklar i.. nåja... bortåt en 50 stycken iaf. varav många man kunde utesluta ganska fort.. Så jag hade väl i slutändan tre stycken att testa. Men efter varje nyckel jag testade så hånade dörren mig.. Igen med tystnad.

Nu stod jag där igen, en droppe svett hade letat sig ner från min panna till min mungipa. Jag kände min munhåla fyllas av den salta smaken.

"There's a shitstorm coming!" fick jag ur mig, innan jag tog två beslutsamma steg mot "D". Hela processen gick väldigt fort. Allt var över inom loppet av en minut. Nu var han öppen, öppen för mig att se dess ljuva innehåll! Jag öppnade honom sakta. I sex år hade jag väntat på detta. All möda skulle nu få betalning, en betalning lika söt som det sötaste av socker.

Men "D" hade än en gång vunnit. Det var inte mer än en lek för honom. En jävla lek! och jag hade sprungit rakt i fällan. Jag var en bricka i hans spel. Inuti honom var ett par hantlar modell 5 kg i färgen turkos. Samt en röd luft-fuktare av märket Upo.. Made in Finland. Jag föll ner på knä. Vart hade jag gjort att förtjäna detta? Med huvudet hängande ner mot marken chippade jag efter andan. Det var över nu... över.

-Scen-

Låt den utan synd kasta första stenen... i det här fallet, tomaten.

2007-07-04T06:04:00.000-07:00

efter gårdagens händelser orkade jag inte längre fundera på vad som skall hända idag. Att sova på ovanvåningen är inte alltid så lätt då det är varmt och funktigt här. Varmt för att solen lyser och futikgt för att jag svettas.

Just nu är det mycket varmt då "ryssvärmen" kommer. Alltså, ryssarna tycker att de har för varmt så de bjuder på lite mer värme åt oss i väst. Delas broderligt heter det med annat ord.

Ett tips bara så här mitt i. De där små apparaterna som är till för att ta bort noppor från kläderna skall inte, och jag kan nog inte vara för tydlig med det här. INTE användas på tungan. Det kan sluta med en del blod och det blir jobbigt att äta i några dagar.

Jag höll på att snubbla idag.. Men det gick bra.

Kom även på att solen har lyst i över fyra miljarder år. och den älsta stjärnan i solsytemet har lyst i 14 miljarder år. Men oavsett hur man vrider på det där så kommer ju solen att slockna. Fast det kommer ju inte bli mörkt helt plötsligt och att vi därefter kommer frysa ihjäl. Nope. Vi kommer stekas. För innan den dör kommer den som en bekant till mig skulle säga. Bjuda på finjävla värmen.
Hur som helst vad jag ville komma till är att den lyser nog ändå ett tag till!

-Slut-

Vill bara lägga till att det råder inga som helst delade meningar kring om våran sol kommer bli en vit- eller röd dvärg eller en supernova. Detta handlar om stjärnans massa och storlek. Men jag har ingen aning så ni bör ta reda på detta. Jag gissar på vitdvärg.

1983 föddes jag. Redan året efter föddes någon annan.

2007-07-03T04:31:00.000-07:00

Jag tänkte börja med att berätta något ganska fantastiskt. Jag vaknade på morgonen och steg upp ganska omtöcknad. Jag lullade in på toaletten och gjorde det jag skulle. En trappa ner väntade något som jag aldrig kunnat drömma om.. jag skulle inte ens kunna drömma om detta i min vildaste fantasi... inte ens om min vildaste fantasi hade egna drömmar och de drömmarna i sintur hade egna fantasier med drömmar i skulle jag kunna drömma om detta.

Varje steg ned för trappan tog en evighet. Jag hade ont i höften.

Väl nere på sista trappsteget såg jag den styggelse som trätt in i detta hus. Det var våran egen katt Selma. Hon jamade i 100db och fick mina trummhinnor att nästan smälla av.

Jag föll handslöst på golvet, där bönade och bad jag henne att sluta. Jag kunde nästan känna blodet rinna ner längst öronkanalerna. Hon tystnade ett tag och sa sedan.

- Du ska inte tro det blir sommar.. bitch

Vad än som höll på att hända så kändes det väldigt obekvämt!

Hur som helst. I samma stund hon yttrade dessa ord knackade det på dörren. Jag bad henne vänta någon sekund så jag iaf kunde se om det var något viktigt. Hon nickade instämmande och log snett. Sällan visste jag väl vad som väntade mig där. När jag öppnar dörren står en livs levande dvärg där. Men en förbannad ostmacka i nyporna. Utan att tvecka lyfte han på tröjan och blottade ena bröstvårtan. Den var mycket mörk och stack ut obehagligt mycket.

Han sa sedan. - Flyg med mig och du kommer aldrig ångra dig!

jag smällde igen dörren utan att ens fundera på vad han menade, för ärligt talat så förstod jag väldigt lite av de som hände som det var.

Jag vände mig om och blicken möttes av Selmas.

- Det här har jag väntat länge på din förbannade punk. Sa selma

- Kom igen då förihelvete, ge mig det värsta du har! Jag är redo, mycket redo.

(Batteriet i laptopen håller på att ta slut och jag har blivit så exalterad att toaletten kräver att jag hemsöker den) ... forts. följer... kanske inte

Vad ingen vet är att 1995 var året nästan ingenting hände.

2007-07-02T09:07:00.000-07:00

Okej, nu sitter jag i Haparanda och väntar på att flytta till luleå. Jag har under natten i sömnen skickat ett sms till min syster som löd: Jenny, något skumt är på gång.

Ja, vad var det som var skumt då. Vad var det som gick genom mitt inte alltid så friska huvud.

JO, jag hade kort sammanfattat drömt att min syster fått ett erbjudande om jobb och jag hade fått ett liknande erbjudande av samma dvärg. Ja, för det var en dvärg som erbjöd jobben.

Jag kände på mig att han var problem och försökte berätta detta åt min syster. Men orkade visst inte förklara mer än att något var i görningen. Förmodligen för att jag inte visste mer själv.
Kan det verkligen vara så att jag innom mig bär en stark misstro till dvärgar i allmänhet?

Detta fick mig att börja fundera. Hur skall det gå första gången jag ställs i en situation jag verkligen måste lita på en dvärg? Om detta är en liv och död situation som ex. En igelkott korsar vägen jag kör på. I bilen till höger om mig sitter en liftare som råkar vara dvärg. han mumsar på en ostmacka som ser ordentligt stor ut eftersom han måste hålla fast den med båda händerna.

Han ler lite gulligt när han upptäcker att han lagt paprika på mackan och hade helt glömt bort detta och nästan ställt in sig på att det bara fanns ost och tomat på den. (mackan är en dubbelmacka så man ser bara osten som sticker ut på kanterna).
Han blickar då och då ut mot vägen nästan som att han inte till fullo litar på min körförmåga.
Jag tittar på honom och säger. - Vad?
Han blickar upp mot mig men lägger snabbt tillbaka tillbaka blicken mot mackan som han har ett fast grepp om. Sedan säger han: -Inget.

Detta frustrerar mig naturligtvis. Men han säger sedan: - Vill du ha min andra macka? Jag kommer inte orka båda. Det är ost och paprika på.

Där kommer jag nog fundera på om jag verkligen kan lita på honom. En macka visst. Men hur vet jag att mackan han erbjuder verkligen är en macka? Eller att det verkligen är paprika på den. Jag gillar parika ju!

-Slut-